v. 7 Toppturskurs 1

Denna vecka fick vi topptura med toppeninstruktörerna Cajsa och Johan af Ekenstam och med utgångspunkt Grönfjälls fritidsby utforskade vi fjäll kring Kittelfjäll. Med blandade erfarenheter och förväntningar gav vi oss in i kursen, vilken började med en grundlig repetition av transceiversök och grävteknik. Detta kan man inte träna på för många gånger! Därefter gav vi oss ut på en liten eftermiddagstur med främsta mål att känna på utrustningen. Från stugbyn upp mot närliggande Kroenejenvallie. Sikten var begränsad och lavinfaran betydande men genom att följa ryggen kunde vi ta oss mot trädgränsen och få möjlighet att bilda oss en uppfattning om terrängen ovanför, följt av lite utmanande åkning på bristande skare genom skogen hem. Den fina pudersnö som dominerat innan den senaste blidan är inget man ska nämna om man har gäster… Under veckans gång låg lavinfaran på 2 eller 3 med drevsnö på läsidor som främsta problematik och rekommenderade att på dessa sluttningar hålla sig på lutningar under 30° eller under trädgräns. Med den ansamlade snön för potentiellt fin åkning och pedagogiska potential i lavinbedömning höll vi oss mestadels till läsluttningar under de kommande dagarna. Kvällarnas teoripass fokuserade på lavinkunskap, lavinprognoser, turplanering och helikoptersamverkan. Första turen gick upp Borkafjäll med mycket matnyttiga diskussioner kring terräng, mätningar av lutningar och guidetips. Vi fick även se och lära oss en hel del djurspår under dagarna, bland annat ren, ripa, hare och järv. Plan A var att gå mot toppen, men med kraftigt försämrad sikt gick vi till plan B: ett extra åk i skogen. En hel del skråande till Märtas stora lycka! Vi skidåkare börjar lära oss, man ska inte stanna i flack terräng eller i sänkor om man vill hålla brädåkare på bra humör. Riktigt fin åkning ner en av de tydligare bäckravinerna kring vilken en destruktiv slasklavin 2005 rensat bort skogen. David spenderade i vanlig ordning minst lika mycket tid i luften eller liggandes i snön som på skidorna. Daevnie bjöd oss följande dag på bra chanser att bedöma lutningar och se hur den problematiska drevsnön flakar sig kring skidorna. Än tydligare om man lägger att spår ovanför det befintliga. Vi pratade testsluttningar och var man på ett säkert sätt kan få en indikation på stabiliteten för planerat åk. Detta blev en kortare dag där finaste åkningen fanns i den skyddade bäckravinen under skogsgränsen. Hade lavinproblemet varit bestående flak hade vi fått vara mer restriktiva att röra oss i denna sorts potentiella terrängfälla. Fjärde dagen kom med pangväder och vi fick en fin heldagstur till Klippfjället/Skaarjehke. Eller fin utsikt och härlig dag på fjället. Utförsåkningen var i kategorin fostrande; blomkålssnö/dimfrost, vindpinade sastrugiformationer, fläckar av mjuk snö som snabbt övergick i bristande skare blandat med kalblåsta isfläckar. Det hela avslutades med en härlig flackare sektion genom skogen ner till skoterspåret. Den sistnämnda ledde till alternativ användning av brädan för våra två brädåkare som av någon anledning hade träningsvärk i axlar och armar följande dag, se instagram – bör ses. Sista dagen tog vi oss tillbaka till vårt favoritåk på Borkafjäll. Ovanför trädgräns var snön till stor del bortblåst och efter en fin lunch på en platå med strålande utsikt togs beslutet att vända ner och göra två åk i ”kalhygget” kring bäckravinen, där snön var riktigt fin. Bra val! Härligt att få avsluta en riktigt, riktigt bra vecka med så fin åkning.


Tidigare Inlägg
Senaste Inläggen