v 35/36 Glaciärutbildning

Mot Nord-Norges tak för en vecka bland Oxtindbreens is, sprickor och smältvattenbrunnar, med goa bergsguiderna Christian Edelstam och Oscar Wahlund som instruktörer.

Efter Sarekturen var vi många som uppskattade att ha ett basecamp för veckan. Det blev allt en extra runda för de flesta, upp och ner de 300 höjdmetrarna för att bära upp färska matvaror och extrakläder, utöver den inte alltför lätta glaciärutrustningen. Basecamp låg fint vid en liten (bad)sjö 10 minuter från Okstindbreen.

Fint, men ökänt för att ha blåst sönder tidigare fjälledares tält. Det blev stora stenar på tältpinnarna och ett konstant byggande på vindmurarna. Väderprognosen varnade oss gång på gång för stora mängder nederbörd och hårda vindar.

Kursen startade med stegjärns- och isyxteknik, samt replagsgång. Det kittlade allt lite i magen hos många av oss när vi andra dagen gav oss ut i replag bland Oxtindbreens stora spricklabyrinter... Men ingen föll i.

Dagen därpå letade Christian och Oscar upp ett passade snöfält där vi lärde oss och tränade på sprickräddning. Vi grävde ner isyxan som snöankare och byggde spel av prusiksnören, slingor och karbiner för att dra upp replagskompisen, som i sin tur spjärnade emot allt vad hen kunde för att göra arbetet svårare för oss. Bit för bit föll bitarna på plats och när vi väl övade i riktig spricka drogs alla deltagare upp helskinnade, även om vissa fick en längre flygtur än andra ner i sprickan.

Den regniga väderprognosen som dag efter dag hade överträffats med finväder slog så slutligen in och vi fick ett blött övningstillfälle för firning med HMS-knut och prusikklättring upp för en isvägg.

Sista dagen delade vi upp oss. Johan, David, Simon och Hanna gick på topptur upp Oxtinden med Christian. Med kläder som delvis fortfarande droppade från gårdagens regn gav topptursgruppen sig av upp glaciären mot den molntäckta Oxtinden. Veckans träning hade gett resultat och den lilla gruppen rörde sig effektivt över glaciärens lägre delar och kom så småningom upp på dess snötäckta delar. Där fick de uppleva känslan då man kikar ner i en liten spricka och inser att det är en stor spricka och det man står på är en liten snöbrygga, wohooo. För att ha noll utsikt var ändå sikten upp den sista, branta biten av toppen relativt god.

Summit success och en lunch i lä strax nedan toppen. Hemfärden flöt på problemfritt, även om David fick till en underhållande, ofrivillig kullerbytta på glaciärens lättare parti. Som vi lärt oss, typ. Fokus när det gäller och passa på att slappna av övrig tid.

För den andra gruppen var det isklättring med Oscar som gällde. Märta, Sofia S, Ellen, Einar och Gustaf fick bland annat bygga abalakovs, fira och säkra med HMS-knut och träna på att klättra utan isyxor.

Nog var flera lite trötta i huvudet efter fyra intensiva dagar, så det var skönt att få en dag med mycket repetition av knopar och teknik. ”Svinkul dag”, enligt Gustaf.

Kvällarna fylldes av lite teori och reflektioner men framför allt skönt häng i Atlas-tältet. Vår gamla goding Atlas stod ,mot all förmodan, pall hela veckan, vindbyar och hålig duk till trots.

Vi fick en lärorik vecka och åkte hem med lite trasigare byxben och mersmak för dessa frusna floder av is.


Tidigare Inlägg
Senaste Inläggen
Search By Tags
No tags yet.
Följ oss
  • Facebook Classic
  • Twitter Classic
  • Google Classic

​© 2016 by Fjälledarutbildningen, Storumans Folkhögskola.